En berättelse

För några månader sedan så kom Jag in på capio-anorexicenter

och Det var helt fantastisk, Jag kom dit på samtal och för första gången som någon lyssnar och tar till sig de Jag säger och förstår! Och vill verkligen hjälpa mig!

Har alltid sagt till läkare och personal men ingen som riktigt har tagit mig på allvar

Så de kändes verkligen så himla bra , Jag kunde verkligen berätta och inte ljuga ihop massor av saker för att jag inte kände att de lyssnade utan jag kunde vara helt ärligt och berätta exakt hur läget var, hur Jag mådde och vad som var jobbigt och hut mycket jag åt , m.m

Jag började min behandlingen på capio

Och i börjarn fick Jag halv portion i 1 ½ vecka ungefär

Det var jätte jobbigt tankarna kom innan & efter varje måltid och jag klarade knappt av att hantera att de blev jobbigt kunde ibland skada mig själv för Jag hade gått emot anorexin och Jag hörde hur rösterna i huvudet skrek på mig ..(och man får inte skada sig på capio) Men jag gjorde tyvärr de ibland bara för att orka stå ut, Jag visste så att de var fel men Jag klarade bara inte smärtan.När jag hade gått emot ätstörningen. Fick några tips av min behandlare vara Jag ska göra när det bli jobbigt.Men det gick ibland och ibland gick de inte , Fick även medicin som Jag tog 3 gånger om dagen före en måltid för att de ska kännas lättare .. De hjälpte lite men det var ½ dos sen ökade dom till hel dos och även full portion.

Här rasade hela Jag grät och skrek inombords,

När Jag såg lunch portionen kom tankarna ” de är är inte normal portion för mig” Tänk hur mycket du kommer gå upp i vikt om du äter det här Amanda ”

Du är inte värd denna maten , den gör dig bara tjock , ful , rundare...!

När jag satt där vid matbordet och alla åt , Och jag brottades av tankarna , hjärtat slog hårade , Jag blev varm och bara ville springa ifrån allt så Har Jag gjort tidigare men Jag visste oxå att Jag har valt att få frivillig behandling här och det finns ingen sond eller LPT Och här hade Jag lite mer kontroll på saker en när Jag var på bup .

Men Jag vet att om man inte följer behandlingsplanen här kan man inte vara kvar .

Åt inte upp mina portioner gick ner i vikt och började må sämre , kände att de är lika bättre att jag försvinner för Jag kommer aldrig bli frisk , Jag var inne på tredje veckan och då valde Jag att avbryta , Det kändes bra för stunden, Sen när Jag kom hem grät jag och tyckte att Jag var dum att jag avbröt men jag vågade inte eller Jag orkade inte .. stå ut med de jobbiga

om jag åt upp den hela portion ..

Skulle Jag kunna hantera situationen på ett bra sätt, skulle Jag kunna stå ut med de jobbiga , att ångesten kommer som en blixt över mig eller att jag skadar mig själv eller att de går så långt att jag tar livet av mig..

Jag vågade inte , Jag visste nästan att jag inte kommer klara av att äta en hel portion för när Jag åt ½ lunchen & middag så klarade Jag knappt av de.

Så vad skulle hända om Jag åt en helt måltid ..

De var en av dom skälen att jag avbröt , Vill verkligen bli frisk kunna äta på ett normal sätt kunna leva livet igen med glädje.

Jag måste klara av att det blir jobbigt kunna hantera de på ett bra sätt, Jag vet att det är himla svårt att bli frisk från en ätstörning med det går, Och de ska gå för mig oxå

Men måste hitta ett sätt att klara av att det blir jobbigt, Att INTE lyssna på rösterna i huvudet, Att inte fly från jobba situationer , Att inte skada mig själv när det blir jobbigt för att orka stå ut !